söndag 7 december 2008

DRM

Nuförtiden är det poppis att skriva en rant om IPRED, det tänker jag dock inte göra. Det är sugigt nog utan att jag förklarar exakt på vilket sätt det suger, det gör så många andra bättre än jag.

Istället ska jag ranta lite om DRM-skyddad musik (och annan media). När man köper nerladdningsbar musik via nätet är den som bekant i princip alltid kopieringsskyddad på något sätt. Detta innebär att man kan spela den på sin egen dator och möjligen föra in den på sin mp3-spelare, men inte mycket mer än så. Vad är det för fullständigt barock begränsning? Jag som kör bil bränner ofta samlingsskivor och vill då kunna bränna över musik jag betalat för (och sådan jag inte betalat för, hyckleri luktar illa) till en samlingsskiva. Det går inte om musiken i fråga är köpt som en nerladdning.

Detsamma gäller om jag av någon anledning byter dator eller har en hårdvarukrasch (eller bara vill formatera datorn eftersom den segar och mögar sig). Helt plötsligt går min helt lagligt införskaffade musik förlorad, utan möjlighet att återfå den. Vill jag ha tillbaka musiken utan att betala för den igen, måste jag bryta mot lagen. Det är som om ens cd-skivor skulle gå sönder varje gång man flyttade, och man skulle vara tvungen att byta ut sin skivsamling mot nya identiska skivor varje gång det inträffar, istället för att det fåtalet tillfällen en skiva faktiskt går sönder, bränna av kompisens likadana eller plocka fram en egen säkerhetskopia (ofta i form av mp3-filer på datorn).

Jag är inte jätteinsatt i vilka nätbutiker som finns, och vilka som erbjuder DRM-fria lagliga musiknerladdningar, men gillar ni inte ovanstående onda cirkel, bojkotta de företag som säljer DRM-skyddad musik. Det är bättre att vara pirat från första början, än att tvingas till att vara det eftersom den lagliga fildelningsmarknaden har helt för många barnsjukdomar.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

4 kommentarer:

Henrik V sa...

Helt klart idiotisk grej, ja, men hur reellt är problemet för dig egentligen? Jag menar, det är ju typ bara Bert Karlsson som laddar ner lagligt, och typ folk som gillar dansband. Kan man inte förresten argumentera likadant för musik som köps i affär? Om jag köpt det en gång borde jag alltid ha tillgång till det-tänkte alltså. Men så är det ju inte i det fallet heller. Steam, och konsolernas internettjänster är dock bra på det, saker man köpt har man alltid tillgång till.

Henrik V sa...

-tänket, inte tänkte.

Grillo sa...

Jo, det påverkar ju inte mig eftersom... ja...

Men när man köper en skiva i affär har man ju åtminstone möjlighet att skydda den. Då kan man ju bara skylla sig själv om man repar den så den inte går att spela längre. Iofs får man skylla sig själv om man skaffar ny datorutrustning men det är ju inte direkt relaterat på samma sätt.

Jo, DRM:ad musik borde vara möjlig att få ner igen när man väl betalat för den, så länge man skriver in rätt lösenord till lämplig inloggninssajt. Det är ju en naturlig lösning som borde ha använts från första början.

Vill folk att man ska betala för nerladdningar måste barnsjukdomarna utrotas.

Henrik V sa...

'Men när man köper en skiva i affär har man ju åtminstone möjlighet att skydda den. Då kan man ju bara skylla sig själv om man repar den så den inte går att spela längre. Iofs får man skylla sig själv om man skaffar ny datorutrustning men det är ju inte direkt relaterat på samma sätt.'
Det håller ju inte, det kan ju hända 1000 saker med cdskivan som inte är ens eget fel och 1000 saker som är ens eget fel, precis som det kan hända 1000 saker med en dator som är ens eget fel och 1000 saker som inte är ens eget fel. Håller med i övrigt.