Dagens "vi har misslyckats"

"Sast styrelse har beslutat att information om SAST ska finnas som Wiki"

Läs även andra bloggares åsikter om Wikipedia, Citat

Vill du vara anonym på Wikipedia?

Följ i så fall dessa steg noggrant

1. Använd ett anonymt användarnamn: redigera inte oinloggad, i så fall visas ditt ip-nummer, och du är förmodligen mindre hemlig än om du har ett anonymt användarnamn.
   
2. Skriv ingen användarsida: detta är lite valfritt, men största anonymiteten får man förstås av att inte avslöja någonting om en alls, inte ens vilka språk man kan eller vilka intressen man har. Räkna dock med att andra kommer tjata på dig om att skapa en användarsida. Av någon anledning avskyr vissa användare användarsidor som lyser rött...
3. Upprätthåll din anonymitet: dyk inte upp på wikiträffar. Det finns användare som lyckats upprätthålla sin anonymitet ändå, vi kommer till det.
4. Råka inte i bråk med andra användare: vaken on- eller offwiki. Det ökar dramatiskt risken för att någon ska få lust att leta rätt på vem just du är. Har du varit på en wikiträff ökar den risken betydligt. Om du tvunget ska gå på wikiträffar (det är trevligt), håll en hyfsat låg profil och var tydlig med att du inte vill ha bilder på dig själv, och att du helst vill bibehålla din anonymitet, då vet folk att de inte ska skriva ut ditt namn onwiki.
5. Slutligen den förmodligen viktigaste punkten: lägg dig inte i sakfrågor där du är känd för att ha ett stort intresse. Det här kan jag tänka mig är svårt, men det är också så, att risken att få sin identitet avslöjad höjs avsevärt om man lägger sig i ämnen som ligger en varmt om hjärtat.

Det finns säkerligen fler punkter som jag inte tänkt på här, men dessa är i alla fall grundläggande som man bör hålla sig till. Med det sagt är det förstås bra om wikigemenskapen hjälper till att upprätthålla någons anonymitet, men när det gått så pass långt att alla ändå redan vet, då är det helt wikigemenskapens goda minne och ens eget renommé, som avgör om man kommer kunna upprätthålla anonymiteten i det långa loppet eller inte.

Läs även andra bloggares åsikter om Wikipedia, Anonymitet

Orka provocera

Det var längesen jag skrev nåt här så nu ska jag göra nåt ruskigt korkat: mata trollen.

Jag yttrade för några dagar sedan mitt missnöje med en viss användare på Wikipedia, vilket genast ledde till en motreaktion som hette duga med försvarstal från varje håll och anklagelser om hur ond jag på alla sätt är.

Hur som helst var det här förstås världens lockbete för provokatörerna. Det borde jag ha anat innan jag skrev det, men eftersom det varit ganska lugnt på sistone tänkte jag att de flesta gett upp. Men icke. Jag slår vad om att minst en administratör på Wikipedia tillhör dessa väldigt små människor. De som när de ser en konflikt de har möjlighet att spä på loggar ut från sina konstruktiva artikelförfattande användarkonton och loggar in på sitt Mr Hyde-konto som i princip inte har en enda redigering. Och igång med provokationerna är det. Självklart är det här etablerade användare, som har full koll på personrelationerna. Inga medel skys det.

Jag undrar främst vad som driver sånt här beteende. Hur jävla kul kan det egentligen vara? Och framförallt, är man inte på Wikipedia för att skriva artiklar, vad gör man då där? Vad är poängen med att bråka vid sidan om? Jag förstår det inte och kommer aldrig att förstå det, men för tillfället är det jag som "gjort bort mig" (det vill säga kritiserat "fel person"), och därför är det mig trollen går på. Man slår alltid på den svage, det har man ju fått lära sig sedan lågstadiet när lärarna tittade bort medan den redan mobbade råkade ut för spö. Tyvärr håller folk fortfarande på med sådant så länge de lever. Folk växer inte upp.

Problemet är ju också att trollet ser möjligheten att dra med sig mindre erfarna användare. Dessa ställer sig på trollets sida och de enda som kan genomskåda trollet och blockera och ignorera, bemöts även de som problemanvändare.

För, mina vänner, trollen vinner alltid. Det går inte att slåss mot dem och de kommer aldrig att förlora för de har helt enkelt inget att förlora.

Läs även andra bloggares åsikter om Wikipedia, Internettroll

Världens bästa farfar

Det kändes lite overkligt när pappa ringde och berättade det, som om det egentligen inte var sant. Farfar hade man ju tänkt skulle leva för evigt. Lite som när mormor dog för nio år sedan, men då var man ju 15, idag är man 25... Om det var nån jag trodde skulle "leva för evigt" (det vill säga nå 100-strecket eller åtminstone få träffa de barn jag nån dag förhoppningsvis kommer skaffa) så var det farfar. Han jobbade i trädgården, spelade golf och gick på promenader upp i 90-årsåldern.

Men i slutet av förra året började saker och ting förändras lite. Det kändes som om han blev mindre och mindre och svagare och svagare. Till slut var det farmor som fick ta hand om honom istället för tvärtom, som det tidigare varit.

Så slutligen den 4 april 2009 var det slut. Just efter att ha förberett färdigt flytten för att komma närmare släkten under sina sista år lämnade han in för gott. Synd på ett sätt, men å andra sidan är det skönt att han slapp ödet som drabbar många. Han var relativt frisk, hörde bra, såg bra, och hade sinnesskärpa som en 60-åring - minst. Fram till för bara något år sedan hade han dessutom fysiken som en 70-åring. Se bara bilden ovan, som är tagen 2002.

Farfar var väl egentligen den, efter mormor, "storförälder" som jag känt mest för. Det gick alltid att diskutera med honom som om man var likar, och jag har nog fått mitt lokalintresse från honom. Synd att jag inte fick ut mer information ur honom innan han dog. Det kommer jag nog alltid ångra. Lika mycket som jag ångrar att jag lät släktforskningsprojektet rinna ut i sanden och förmodligen göra honom besviken över det.

När man läser sådana här texter slås man ofta av att de som skriver försöker framställa den avlidnes rabiata åtminstone för sin tid åsikter. Inte här. Farfar var en traditionalist: "det är mannen som för släkten vidare". Ironiskt nog fick han uppleva tre barnbarnsbarn, alla från sina son- och dottersdöttrar. Men jag kan ändå inte låta bli att nämna när han berättade om att han var på strippklubb i New York under mellankrigstiden. Det är häftigt!

Sen måste jag naturligtvis nämna golfen. Farfar var en golfgud. Inte många kan upprätthålla ett handicap på under 20 upp i 80-årsåldern. När han var 83, spelade han under sin ålder, 18 hål på 82 slag, något som få människor åstadkommit. Inte ens jag, som förvisso är en högst medelmåttig golfare, har någonsin spelat 18 hål på de slagen. Han har även upp i 70-årsåldern vunnit flera distriktsmästerskap och liknande. Jag är övertygad om att om han fötts på 80-talet hade han varit proffs idag. Bilden ovan är naturligtvis tagen på hemmabanan Ljunghusens golfklubb, bakom det gamla klubbhuset. Platsen är klassisk, en av de första bilderna på den färdigställda golfbanan är just från samma plats med just samma person som 15-åring som motiv.

Tack farfar, för de 25 år jag fick känna dig och för att du valde att hålla ut så här länge. 91 år är inte fy skam och det är bara att hoppas att jag får uppleva lika många år med samma friska kropp och själ som du hade.

Holger Vilén, född 12 november 1917, död 4 april 2009, vila i frid

April april

Vilken lysande dag att införa lagen som gör det möjligt att åtala en hel generation. Om det inte vore för att man vet att det är sant, skulle man nog ta dagens rubriker som ett kollektivt aprilskämt.

Jag orkar inte alla detaljer men fastnar främst för dessa rader i Aftonbladets artikel:

"Lagen ger från den 1 april upphovsrättsägare rätt att bland annat:

*samla bevis under 1 månad utan att den misstänkte informeras.

*under den månaden i domstol begära intrångsundersökning, där kronofogden kommer hem och kopierar innehållet i en enskilds dator"

Vem ger företagen rätt att leka poliser? Att de har rätt att samla "bevis" under en månad är i praktiken buggning, något som inte ens polisen får ta till, om inte brott misstänks. Och de har alltså rätt att utan att ens först ha anmält någon för något brott göra husrannsakan, med hjälp av den till synes helt orelaterade kronofogdemyndigheten.

Vad är det för korrupta idioter som har klubbat igenom det här egentligen? Jag skäms över att jag hjälpte till att rösta fram den nuvarande regeringen. Snacka om att skjuta sig själva i foten! Hur lite jag än vill erkänna det blir det nog Piratpartiet nästa gång, för några sossar tänker jag definitivt inte rösta på.

Läs även andra bloggares åsikter om Ipred, Alliansen, Piratpartiet

Hållbar utveckling håller inte

Idag ska jag göra nåt så ovanligt som att skriva om något som har med mina studier att göra.

Hållbar utveckling är en ohållbar utvecklingsstrategi. Oj, jag kan redan höra protesterna. Varför? För att folk inte vill höra talas om hållbarhet. När vi pratar om hållbar utveckling pratar vi om teorier framtagna av västerlänningar som ska appliceras globalt. Bara detta ger i stora delar av världen flashbacks till kolonialismen och "åh stackars negrer vi måste hjälpa er att klara av att bygga upp ett samhälle"-tankar.

Men utöver detta, hur skulle man kunna uppnå ett hållbart samhälle? Vad måste vi offra? Jag är åtminstone inte villig att offra mycket av min lyxkonsumtion. Och då är jag ändå en bortskämd västerlänning som lever i stort överflöd, trots rätt så sparsamma månatliga inkomster.

Säg till en kines som precis fått råd att köpa sin första bil, att h*n måste sälja den för att uppnå ett hållbart samhälle. Du får garanterat en smäll på käften. Du har levt i överflöd hela livet, och den här personen har precis sparat flera årslöner för att kunna ta sig fram lite snabbare och kanske kunna ta en utflykt med familjen då och då.

Så även om viljan och handlingen att leva ett enklare liv skulle finnas i västvärlden, måste vi först övertala de som inte haft möjligheten att leva det goda livet, att genast sluta upp att börja närma sig våra utvecklingsnivåer. Även om alla bilar i Europa stannar idag, kommer detta inte att göra ett vitten när man tittar på trafiken i Kina och Indien tillsammans, och vad som kommer att hända där inom de närmaste tio åren.

Boven i dramat är nymalthusianismen! Vem Thomas Malthus var vet nog de flesta (om inte, kolla länken), och hans idéer är lika döda som han själv. Ändå återkommer de i dagens debatt gång på gång. Varför tror dagens människor att ingenting kommer att utvecklas? Har vi inte lärt oss av historien att framstegen alltid är precis bakom nästa dörr? Om folk kunde sluta oroa sig och börja utbilda sig så blir det kanske DU som kommer på det revolutionerande nya sättet att köra bil eller odla potatis.

Jag är i alla fall övertygad att när jag är 50 (2034) kommer jag att känna samma frihet och obrydsamhet vad gäller bilkörning och konsumtion, som amerikanerna kände sig under bilismens höjdpunkt på 1960-talet. Och då kommer förhoppningsvis denna frihet även gälla stora delar av det vi idag kallar tredje världen.

Tillägg: Hittade precis den här pedagogiska artikeln som förklarar det hela bättre än vad jag klarade av ovan: http://www.mothugg.se/texts/en-borda-for-jorden/

Läs även andra bloggares åsikter om Hållbar utveckling, Ekonomisk geografi

I natt jag drömde

I natt drömde jag om något jag aldrig tidigare drömt om. Och nej, det handlade inte om fred på jorden eller nåt sånt hippieaktigt. Kom ihåg att det här är en dröm så detaljer är kanske inte så viktigt att de överensstämmer med verkligheten... Det är helheten som är det viktiga.

Jag var i Trelleborg (av nån anledning), där jag på nåt sätt skulle hacka mig in i en fildatabas, bara för att se om det funkar. Mycket riktigt gjorde det det, och nöjd med vad jag åstadkommit kopplade jag ner och började gå mot min bil. På vägen ser jag två poliser, som jag min vana trogen inte funderar så mycket över. Jag sa till och med hej till dem.

Genast blir man greppad om armen och de undrar vafan man håller på med. Jag tänker först "vanudå" sen "aaaaah, helvete". Min första reaktion var att neka, jag är trots allt ingen höjdare på teknik. Av någon anledning visar det sig nu också att poliserna är amerikaner. Jag förs till närbelägna Statoil (inte till polisstationen...), och möts av väldigt förvånade och chockade kassamedarbetare. Jag får ringa ett samtal, hem till mamma. "Ehm, jo, jag har lite problem" "Jahaja, vad har du nu gjort? *skratt*" "Alltså, det är rätt så allvarligt..." "Jodå, det har man ju hört förr" "Alltså, jag är anhållen för brott mot upphovsrättslagen och riskerar fängelse" "Oj...".

Efter ett tag kommer jag på att det kanske inte var så himla smart att neka till brott. Så i samråd med samma advokat som piratsnubbarna använde sig av (jag vet inte vem de använde, jag vet bara att det var samma i drömmen) erkänner jag men vi konstaterar samtidigt att inget brott egentligen kan bevisas.

Efter mycket om och men blir det också till slut så här och jag går fri.

Efter några mellanliggande drömmar får jag också veta att det samlats in pengar på internet för att täcka mina rättegångskostnader. Det blev ett överskott på sex guldmynt (valutorna såg ut som valutaikonerna i World of Warcraft...), som jag tänkte skänka till någon sorts förening för fri- och öppenhet. Nu hann jag dock vakna innan jag gjorde det.

Jag brukar inte minnas vad jag drömmer, och än mindre skriva ner mina drömmar, så det här var mest ett intressant experiment om något som säkert fler än jag har drömt i och med den här nya vågen av konstiga lagförslag och liknande. Det är medvetet lite virrigt skrivet, allt för att jag ska få ut så mycket som möjligt i text innan jag glömmer det. Hoppas det ändå var intressant att läsa.

Läs även andra bloggares åsikter om Fildelning, Drömmar, Upphovsrätt, Polis