Flashspel

Jag älskar alla små flashspel som finns ute på nätet. De är så simpla men ändå så roliga och beroendeframkallande. De påminner om en tid då spelen var simpla men ändå fick en att fortsätta och fortsätta (en tid innan min tid, när jag började spela hade de börjat scrolla i sidled). Hade Donkey Kong utvecklats idag hade det nog gjorts som flashspel, och Pacman är inte speciellt kul längre (faktiskt, jag är hädare), men även det hade ju fungerat som flashspel.

Vågen med såna här simpla spel vet jag inte riktigt när den startade, men det första jag spelade var nog Elasto Mania (det hette nåt annat innan det men jag kan inte minnas vad). Det var ett simpelt motorcykelspel med mångravitation. I och för sig inget flashspel per se, men liknande bara en gång till-spelsätt. Efter detta var det nog Zookeeper som fick igång mig. Genomgående är att jag aldrig hittar de här spelen själv, och inte spelar några sådana med ganska långa mellanrum. Ändå blir jag lika besatt av dem när jag hittar eller blir länkad nya.

Igår blev jag tipsad om både Goldminer och Puzzle Farter. Det sistnämnda går faktiskt att klara! Jag kom till nivå 22 av 50.

Det är verkligen märkligt hur sådana här minimalistiska spel kan dra så mycket uppmärksamhet ifrån oss, när vi har moderna spelkonsoler med ultrasupergrafik och allt möjligt. Jag försöker inte glorifiera äldre spel, men däremot simpla sådana. Så länge det är roligt att spela, är det bra att spela, helt oavsett var man hittar spelen, om de kostar pengar, eller genom vilket medium man spelar dem.

Innan jag avslutar kan jag inte låta bli att även länka en XKCD som behandlar ämnet.

Läs även andra bloggares åsikter om Datorspel, Flash