Abstinens

Abstinens är något lustigt. Att känna behov efter något som man egentligen inte behöver. Jag har aldrig rökt eller liknande så där vet jag inte hur det är, men sockersug är ju en form av abstinens, och att gå förbi godisdisken utan att köpa något borde ju vara enkelt men är det inte. Jag har aldrig förstått hur något kan vara beroendeframkallande utan vet bara att det tydligen är så. Man har väl inte så bra kontroll över sin kropp som man hade velat.

Hur som helst handlar min primära abstinens om Wikipedia. Jag är inte ens så aktiv på Wikipedia längre, det var längesen jag skrev en lång artikel. Ändå kan jag inte sitta vid datorn utan att ha minst en Wikipedia-flik öppen. Jag tittar på några artiklar, gör nån småändring, går igenom Bybrunnen, Begäran om åtgärder, kollar vad som hänt med mina senaste bidrag, och så vidare. Egentligen meningslöst, men jag känner ett behov av det... Har jag varit borta i en vecka på grund av sånt jag inte kan styra över och en massa saker hänt tänker jag omedelbart "aaah, de kan inte sköta WP utan mig" även om det naturligtvis är en ologisk tanke. När jag väl är duktig och faktiskt bidrar till några artiklar känner jag att jag kan hålla på så här i all oändlighet...

Nu känner jag att samma sak börjar ske med OpenStreetMap. Det projektet är ju lite dyrare att bidra till och nu när jag inte haft råd har jag känt mig fångad hemma på något sätt...

Hela grejen med inlägget var väl att konstatera att abstinens inte ens verkar behöva ha med någon substans att göra... Om det finns nån medicinsk bakgrund eller om jag använder begreppet på ett sätt som får en läkare att vilja göra motsatsen till vad den ska göra, spelar egentligen inte så stor roll.

Läs även andra bloggares åsikter om Wikipedia, Abstinens

Vägomstrukturering

Nyligen har det lagts fram ett förslag på OpenStreetMap om att göra om vägsystemet totalt. Jag frågar mig då, varför laga det som inte är trasigt? När man lägger fram sådana förslag ska man ju vara medveten om att det är extremt mycket som måste ritas om, och skapar enormt merarbete för alla. Dessutom verkar förslaget inte egentligen förenkla utan snarare krångla till det hela.

Jag kan se klara poänger i det nya förslaget, och jag är väl egentligen mest gnällig som skriver det här istället för att föreslå konkreta förbättringar på wikin, men det känns ändå som ett inte helt genomtänkt förslag.

Om man ska rita in en allmän väg om är asfalterad och saknar mittlinje skrev man förr highway=tertiary, med det nya systemet skulle man behöva lägga in en tagg för att markera att et är en highway (landsväg), en tagg för att berätta vad den har för klassificering (tertiary, sekundär länsväg) och en för att berätta dess storlek (exempelvis width). Det känns som om allt detta är bra och viktig information, men som bör förbli frivillig. När jag är ute och kör och mappar ett nytt område är det exempelvis inte alltid jag har möjlighet att kontrollera vad det är för typ av väg, utan höftar en tertiary, för att vägen saknade mittlinje och hade blå vägskyltar. Med det nya systemet hade jag varit tvungen att veta flera saker för att kunna tagga vägen ordentligt. Dessutom blir instegskurvan för nykomlingar, om inte JOSM utvecklas för att hantera detta system, väldigt mycket högre.

Jag väljer dock att försöka vara positiv, och tror trots allt att det skulle kunna bli bättre, men man måste vara medveten om alla nackdelar, och inte bara lägga fram förslag för de erfarna mapparna.

Läs även andra bloggares åsikter om OpenStreetMap

Dead Rising

Jag vet att jag är sisådär tre år för sen med det här, men jag har funderat på att skriva en rant om hur bra Dead Rising inte blev ganska länge nu...

Jag minns när Xbox 360 var på gång och ett av de första spelen som utannonserades var Dead Rising. Jag var precis inne i en zombiefas (är jag väl fortfarande *moarror*), och jag såg verkligen fram emot det. Eftersom jag inte kunde köpa en 360 själv fick jag dock vänta med att testa det tills min bror skaffade det typ ett år senare. Startar upp det och introt är grymt. Man åker på en helikopter och fotar folk som slåss mot zombier i äkta Dawn of the Dead-manér. Tänkte att det här kan inte bli annat än årets spelupplevelse. Fan vad fel jag hade.

När man väl kommer fram upptäcker man till att börja med att textstorleken av någon anledning är mindre än minimal och dessutom inte pausar spelet så man får en chans att läsa i fred. På en relativt sunkig gammal 28" CRT-tv gör det att man inte har en chans att hänga med i vad man ska göra. Zombierna var jag nöjd med, att man inte dör på ett bett är väl nödvändigt för spelbarheten, och vapnen var oftast grymma (och skjutvapnen var precis så ineffektiva som de logiskt sett borde vara). Däremot känns savestates otroligt förlegat. Hela grejen är ju att döda zombies, och då vill man inte komma ihåg att leta sparställen... Men det var precis vad man var tvungen att göra, och det blev man varse första gången man dog och fick börja om från början igen. Hallå, det här är (eh, var) 2006. Autosave är standard numera, sådär gör man inte!

När man väl lärt sig det upptäcker man att kamerabatteriet tar slut. Man får infon att "ladda ditt batteri" men ingen info om var man gör det. Upptäcker till slut att man så klart gör det i kameraaffären, men lite vägledning vore inte fel, plus att det var näst intill omöjligt att hitta själva laddaren i kameraaffärren. Och man kan tycka att det av spelbarhetsmässiga skäl borde finnas åtminstone en säker plats i spelet, icke! Inte ens korridoren till hissen tillbaka till högkvarteret är säker. Tvärtom är den helt jävla omöjlig att ta sig igenom ordentligt.

Poängen med spelet är tydligen att det ska ha ett stort omspelsvärde och vara ganska kort. Jag kom dock aldrig i närheten av att klara det ens en gång, eftersom det gång på gång hände att man glömde spara vid självklara platser och gick och dog på nåt slumpmässigt sätt så man fick köra om stora delar av spelet, gång på gång på gång.

Dead Rising hade alla möjligheter att bli Bäst(tm), men misslyckades på alla punkter förutom själva zombieslaktandet, som självklart är det de fokuserat mest på.

Och spelutvecklare: det finns fortfarande folk som inte har råd med HDTV men som ändå vill spela de nyaste spelen på de senaste spelkonsolerna.

Läs även andra bloggares åsikter om Datorspel, Zombier

Billig bensin

Jag vet att det jag tänker skriva nu är politiskt inkorrekt men det skiter jag i: jag tankade precis full tank för 470 kronor istället för 600 kronor och det känns jävligt bra!

Usch vilken hemsk människa jag är tänker kanske någon. Men vänta, om bensinen är billigare kan jag ju lägga pengar på sådant som ekologisk eller rättvisemärkt mat som jag inte haft en chans att ha råd med annars. Men det kommer jag förmodligen inte göra ändå. Rättvisemärkt är nämligen en klassfråga, lätta sitt samvete kan man bara om man har de ekonomiska resurserna för att göra det.

Tillbaka till bensinpriset. Tror nån på allvar att framtiden är järnväg eller andra former av kollektivtrafik? Folk har sedan 60-talet vant sig vid att de kan ta sig fram när de vill och vart de vill (inom närområdet) till ett relativt lågt pris. Det är inget som folk planerar att ge upp helt plötsligt. Däremot tror jag på satsningar på miljöbränslen, etanol är långtifrån perfekt (faktiskt ganska kasst) men åtminstone ett steg i rätt riktning. Man kan inte ta sig från miljöbov till miljöhjälte på en dag, det kommer att kräva år och åter år av forskning och utveckling. En dag kanske vätgasen är så pass billig att vi verkligen på allvar kan ha vatten som avgaser. Eller nåt helt annat. Vad vet jag? Efterfrågan av miljövänliga bilar är dock här för att stanna och utvecklingen är ljus, inte mörk.

Domedagsprofeter undanbedes vänligen.

Läs även andra bloggares åsikter om Miljö, Bensin, Alternativa bränslen

Upprörd nybörjare #84739

"PS!Jag har även vänt mig till just Jimbo Wales, ang. detta och problemet med bristande demokrati och maktfullkomliga moderatorer.DS!"

Läs även andra bloggares åsikter om Wikipedia

Flashspel

Jag älskar alla små flashspel som finns ute på nätet. De är så simpla men ändå så roliga och beroendeframkallande. De påminner om en tid då spelen var simpla men ändå fick en att fortsätta och fortsätta (en tid innan min tid, när jag började spela hade de börjat scrolla i sidled). Hade Donkey Kong utvecklats idag hade det nog gjorts som flashspel, och Pacman är inte speciellt kul längre (faktiskt, jag är hädare), men även det hade ju fungerat som flashspel.

Vågen med såna här simpla spel vet jag inte riktigt när den startade, men det första jag spelade var nog Elasto Mania (det hette nåt annat innan det men jag kan inte minnas vad). Det var ett simpelt motorcykelspel med mångravitation. I och för sig inget flashspel per se, men liknande bara en gång till-spelsätt. Efter detta var det nog Zookeeper som fick igång mig. Genomgående är att jag aldrig hittar de här spelen själv, och inte spelar några sådana med ganska långa mellanrum. Ändå blir jag lika besatt av dem när jag hittar eller blir länkad nya.

Igår blev jag tipsad om både Goldminer och Puzzle Farter. Det sistnämnda går faktiskt att klara! Jag kom till nivå 22 av 50.

Det är verkligen märkligt hur sådana här minimalistiska spel kan dra så mycket uppmärksamhet ifrån oss, när vi har moderna spelkonsoler med ultrasupergrafik och allt möjligt. Jag försöker inte glorifiera äldre spel, men däremot simpla sådana. Så länge det är roligt att spela, är det bra att spela, helt oavsett var man hittar spelen, om de kostar pengar, eller genom vilket medium man spelar dem.

Innan jag avslutar kan jag inte låta bli att även länka en XKCD som behandlar ämnet.

Läs även andra bloggares åsikter om Datorspel, Flash

När ska jag lära mig?

Idag gjorde jag ett misstag som jag brukar göra sisådär en gång i halvåret, men den här gången var det inte mitt fel utan en kompis som bad mig leta efter sidor med foton på vad de som driver sidorna tror är spöken.

Grejen är att jag inte tror på spöken, ändå kan jag inte låta bli att skrämma upp mig själv när jag tittar på såna sidor (kanske tror jag nånstans långt inne, som jag förtrycker, men det är att gå mer personligt in på mig än vad jag planerat göra i den här bloggen). På samma sätt som att jag hade The Ring (ja, den amerikanska versionen) i huvudet i ett halvår efter att jag sett den, och fortfarande ryser av att tänka på flickor med långt svart hår över ansiktet (att jag faktiskt råkade starta tv:n på myrornas krig en gång genom att sätta mig på fjärrkontrollen gjorde ju inte saken bättre). Så nu vill jag knappt byta ställning och sitter helt förstenad, för att jag har skrämt upp mig själv genom att titta på bilderna på http://theknightshift.blogspot.com/2005/10/top-ten-best-ghost-photographs-ever.html. Jag ångrar mig egentligen inte, för bilderna var intressanta, men usch vad jag är lättskrämd!

Läs även andra bloggares åsikter om Spöken