I natt jag drömde

I natt drömde jag om något jag aldrig tidigare drömt om. Och nej, det handlade inte om fred på jorden eller nåt sånt hippieaktigt. Kom ihåg att det här är en dröm så detaljer är kanske inte så viktigt att de överensstämmer med verkligheten... Det är helheten som är det viktiga.

Jag var i Trelleborg (av nån anledning), där jag på nåt sätt skulle hacka mig in i en fildatabas, bara för att se om det funkar. Mycket riktigt gjorde det det, och nöjd med vad jag åstadkommit kopplade jag ner och började gå mot min bil. På vägen ser jag två poliser, som jag min vana trogen inte funderar så mycket över. Jag sa till och med hej till dem.

Genast blir man greppad om armen och de undrar vafan man håller på med. Jag tänker först "vanudå" sen "aaaaah, helvete". Min första reaktion var att neka, jag är trots allt ingen höjdare på teknik. Av någon anledning visar det sig nu också att poliserna är amerikaner. Jag förs till närbelägna Statoil (inte till polisstationen...), och möts av väldigt förvånade och chockade kassamedarbetare. Jag får ringa ett samtal, hem till mamma. "Ehm, jo, jag har lite problem" "Jahaja, vad har du nu gjort? *skratt*" "Alltså, det är rätt så allvarligt..." "Jodå, det har man ju hört förr" "Alltså, jag är anhållen för brott mot upphovsrättslagen och riskerar fängelse" "Oj...".

Efter ett tag kommer jag på att det kanske inte var så himla smart att neka till brott. Så i samråd med samma advokat som piratsnubbarna använde sig av (jag vet inte vem de använde, jag vet bara att det var samma i drömmen) erkänner jag men vi konstaterar samtidigt att inget brott egentligen kan bevisas.

Efter mycket om och men blir det också till slut så här och jag går fri.

Efter några mellanliggande drömmar får jag också veta att det samlats in pengar på internet för att täcka mina rättegångskostnader. Det blev ett överskott på sex guldmynt (valutorna såg ut som valutaikonerna i World of Warcraft...), som jag tänkte skänka till någon sorts förening för fri- och öppenhet. Nu hann jag dock vakna innan jag gjorde det.

Jag brukar inte minnas vad jag drömmer, och än mindre skriva ner mina drömmar, så det här var mest ett intressant experiment om något som säkert fler än jag har drömt i och med den här nya vågen av konstiga lagförslag och liknande. Det är medvetet lite virrigt skrivet, allt för att jag ska få ut så mycket som möjligt i text innan jag glömmer det. Hoppas det ändå var intressant att läsa.

Läs även andra bloggares åsikter om Fildelning, Drömmar, Upphovsrätt, Polis

Artiklars öppenhet och fria licenser

Ungefär samtidigt som jag började skriva det här inlägget hittade jag den här nyhetsartikeln, vilket gör att jag för första gången ska skriva ett blogginlägg som berör två ämnen. Egentligen är det väl lite blogghorande av det, men artikeln i SvD berör trots allt mitt favoritämne Wikipedia så det är klart jag måste skriva om det.

Men till att börja med:

På senaste har det uppstått en debatt kring huruvida det är okej att låsa en artikel för att förhindra klotter preventivt. Det är synd att debatten förs på en artikeldiskussion, eftersom det egentligen är en principfråga och inget som rör just personen i fråga.

Det handlar alltså om att man ska kunna göra undantag i "den fria encyklopedin" för att skydda vissa privatpersoner från att få artiklarna om sig drabbade av vandalisering. Detta kan man ju tycka är snällt och vänligt, och det finns ju i ärlighetens namn inte så mycket mer att skriva om personen, så man kan tycka att artikeln lika gärna kan vara låst för redigering.

Men det där är ett tankefel av grövsta slag.

Wikipedia är just den fria encyklopedin. Fria både som i att redigera, sprida vidare och använda. Den dag man börjar inskränka i det här, är det dags att byta slogan. Wikipedia är inte bara "free as in beer", utan "free as in speech". Det är därför av största vikt att det alltid kommer att vara möjligt att redigera alla artiklar, förutom ett fåtal som är tillfälligt låsta för att stoppa pågående redigeringskrig.

Alla artiklar ska alltså alltid vara öppna för redigering från vem som helst. Alla typer av artikellåsningar är av ondo i den fria encyklopedin. Då kan man direkt dra parallellen till nästa ämne: fria licenser.

Wikipedia går som de flesta förmodligen vet vid det här laget under upphovsrättslicensen GFDL. Denna innebär ju att allt material går att sprida vidare även kommersiellt, så länge vissa riktlinjer och regler upprätthålls. Poängen är alltså att upphovsrätten behålles intakt.

Därför skadas faktiskt Wikipedia av kampanjer av pirater och så vidare, i det att det i dessa fall brukar talas om en linje där upphovsrätten är rent av skadlig. Man glömmer helt enkelt bort den skapande parten som inte är kommersiell och som har som avsikt att sprida sitt material fritt. Det här handlar inte bara om Wikipedia, det handlar om hela open source-scenen. Där ingår Linux, OpenOffice, Wikipedia och mycket mer. Det har gått så långt att förespråkare av fria licenser anser att denna typ av upphovsrättstrotsande är ett hot mot den "äkta" fria kunskapen. Jag vill bara säga att jag håller med.

Den äkta fria kunskapen blir bortglömd i en värld där man antingen ska betala för sig eller skita i upphovsrätten. Det hela delas som vanligt upp i två läger, och de vettiga former av upphovsrätt som redan existerar glöms bort i farten.

Läs även andra bloggares åsikter om Wikipedia, Piratpartiet, Upphovsrätt, Fri licens, Linux

Politiker ska inte leka poliser

Nu brukar jag inte skriva politiska blogginlägg men vissa saker gör mig arg. Jag läste detta om att Piratebay stängts av i Danmark vilket är fullständiga dumheter. Ordförande för danska telekomindustrin yttrar sig klockrent och egentligen har jag inte jättemycket mer att tillägga. Jag kan inte på något sätt förstå hur detta beslut kan hänga ihop med lagen om yttrandefrihet, som jag utgår finns även i Danmark. Även om majoriteten av materialet på Piratebay är olagligt gäller det faktiskt inte allt, och att hindra tillgång till detta kan inte vara annat än att trotsa yttrandefriheten.

Det är ungefär lika idiotiskt som när LUNET (Lunds före detta studentnätverk) stängde av torrenthantering för samtliga studenter som använde sig av nätverket hemma. Det fanns inte heller någon möjlighet att använda sig av någon annan leverantör.

Enligt samma artikel ska alltså Sveriges riksdag fatta beslut inom samma ämne någon gång den här månaden. Är det något jag inte förstår så är det hur Sveriges riksdag/regering efter allt motstånd mot FRA och IPRED kan upprätthålla dessa idiotiska förslag. Det är ju förslag som dessa partier rimligen inte borde ställa sig bakom, om man tittar på deras ideologiska värdegrund, och som befolkningen i allmänhet också är emot. Det är ju som om de inte vill bli omvalda 2010 (de hade fortfarande chansen efter FRA, om de lyckats göra tillräckligt mycket bra under de kommande åren, men nu känns det väl ganska hopplöst), och de öppnar ju bara dörren för (disclaimer: till viss del) missnöjespartier som Piratpartiet. Även töntpartiet SD har ju chansen att locka väljare genom att säga att man är emot FRA och de övriga initiativen.

Idioter!

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Pirate Bay, Yttrandefrihet, Fildelning, Sverigedemokraterna

Fri kunskap vs piratkopiering

När man pratar om "fri kunskap" dras ofta paralleller till olaglig nerladdning av upphovsrättsskyddat material. Hur kommer detta sig? Fri kunskap eller fri kultur är ett begrepp som ofta används inom piratfrämjande kretsar. Tyvärr gör dessa så att den äkta fria kunskapen, det vill säga den som sprids lagligt fritt av sina upphovsrättsinnehavare, sätts i skymundan.

Wikipedia, exempelvis, förmedlar fri kunskap. Detta görs helt av upphovsrättsinnehavarnas fria vilja. Det har till och med gått så långt att Piratpartiet har yttrat att de vill "samarbeta med Wikipedia" (gammal diskussion på någon obskyr Wikipedia-diskussionssida, orkar inte leta upp länk just nu), eftersom vi delar samma mål. Men gör vi verkligen det?

Nu är jag inget proffs på Piratpartiet, men om man ställer sig bakom torrentsidor som Piratebay, hur kan man då samtidigt säga att man ställer sig bakom fri kunskap? Det som Piratebay och alla liknande sidor gör är allt annat än fri kunskap. De tar kunskap som skapats av andra och sprider denna utan skaparens samtycke. De ger alltså oss kunskap utan kostnad, men kunskapen är för den delen inte fri. Exempelvis tar man ifrån skaparens frihet att själv välja hur materialet ska spridas.

Om man istället främjar upphovsrättsinnehavare att sprida sina verk under någon form av fri licens, exempelvis Creative Commons, gör man alla nöjda: skaparen gör ett medvetet val och konsumenten får verklig fri kunskap som kan återanvändas utan moraliska skrupler.

Av denna anledning är fri kunskap och piratkopiering i motsatsförhållande.

Relaterat: http://stefanbblog.blogspot.com/2008/12/krokben-p-den-fria-kunskapen.html

Läs även andra bloggares åsikter om Frihet, Piratkopiering, Piratpartiet, Creative Commons

DRM

Nuförtiden är det poppis att skriva en rant om IPRED, det tänker jag dock inte göra. Det är sugigt nog utan att jag förklarar exakt på vilket sätt det suger, det gör så många andra bättre än jag.

Istället ska jag ranta lite om DRM-skyddad musik (och annan media). När man köper nerladdningsbar musik via nätet är den som bekant i princip alltid kopieringsskyddad på något sätt. Detta innebär att man kan spela den på sin egen dator och möjligen föra in den på sin mp3-spelare, men inte mycket mer än så. Vad är det för fullständigt barock begränsning? Jag som kör bil bränner ofta samlingsskivor och vill då kunna bränna över musik jag betalat för (och sådan jag inte betalat för, hyckleri luktar illa) till en samlingsskiva. Det går inte om musiken i fråga är köpt som en nerladdning.

Detsamma gäller om jag av någon anledning byter dator eller har en hårdvarukrasch (eller bara vill formatera datorn eftersom den segar och mögar sig). Helt plötsligt går min helt lagligt införskaffade musik förlorad, utan möjlighet att återfå den. Vill jag ha tillbaka musiken utan att betala för den igen, måste jag bryta mot lagen. Det är som om ens cd-skivor skulle gå sönder varje gång man flyttade, och man skulle vara tvungen att byta ut sin skivsamling mot nya identiska skivor varje gång det inträffar, istället för att det fåtalet tillfällen en skiva faktiskt går sönder, bränna av kompisens likadana eller plocka fram en egen säkerhetskopia (ofta i form av mp3-filer på datorn).

Jag är inte jätteinsatt i vilka nätbutiker som finns, och vilka som erbjuder DRM-fria lagliga musiknerladdningar, men gillar ni inte ovanstående onda cirkel, bojkotta de företag som säljer DRM-skyddad musik. Det är bättre att vara pirat från första början, än att tvingas till att vara det eftersom den lagliga fildelningsmarknaden har helt för många barnsjukdomar.

Läs även andra bloggares åsikter om DRM, Musik, Nerladdning