Hållbar utveckling är en ohållbar utvecklingsstrategi. Oj, jag kan redan höra protesterna. Varför? För att folk inte vill höra talas om hållbarhet. När vi pratar om hållbar utveckling pratar vi om teorier framtagna av västerlänningar som ska appliceras globalt. Bara detta ger i stora delar av världen flashbacks till kolonialismen och "åh stackars negrer vi måste hjälpa er att klara av att bygga upp ett samhälle"-tankar.
Men utöver detta, hur skulle man kunna uppnå ett hållbart samhälle? Vad måste vi offra? Jag är åtminstone inte villig att offra mycket av min lyxkonsumtion. Och då är jag ändå en bortskämd västerlänning som lever i stort överflöd, trots rätt så sparsamma månatliga inkomster.
Säg till en kines som precis fått råd att köpa sin första bil, att h*n måste sälja den för att uppnå ett hållbart samhälle. Du får garanterat en smäll på käften. Du har levt i överflöd hela livet, och den här personen har precis sparat flera årslöner för att kunna ta sig fram lite snabbare och kanske kunna ta en utflykt med familjen då och då.
Så även om viljan och handlingen att leva ett enklare liv skulle finnas i västvärlden, måste vi först övertala de som inte haft möjligheten att leva det goda livet, att genast sluta upp att börja närma sig våra utvecklingsnivåer. Även om alla bilar i Europa stannar idag, kommer detta inte att göra ett vitten när man tittar på trafiken i Kina och Indien tillsammans, och vad som kommer att hända där inom de närmaste tio åren.
Boven i dramat är nymalthusianismen! Vem Thomas Malthus var vet nog de flesta (om inte, kolla länken), och hans idéer är lika döda som han själv. Ändå återkommer de i dagens debatt gång på gång. Varför tror dagens människor att ingenting kommer att utvecklas? Har vi inte lärt oss av historien att framstegen alltid är precis bakom nästa dörr? Om folk kunde sluta oroa sig och börja utbilda sig så blir det kanske DU som kommer på det revolutionerande nya sättet att köra bil eller odla potatis.
Jag är i alla fall övertygad att när jag är 50 (2034) kommer jag att känna samma frihet och obrydsamhet vad gäller bilkörning och konsumtion, som amerikanerna kände sig under bilismens höjdpunkt på 1960-talet. Och då kommer förhoppningsvis denna frihet även gälla stora delar av det vi idag kallar tredje världen.
Tillägg: Hittade precis den här pedagogiska artikeln som förklarar det hela bättre än vad jag klarade av ovan: http://www.mothugg.se/texts/en-borda-for-jorden/
8 kommentarer:
Om alla tänker som du kommer det nog tyvärr inte att finnas särskilt mycket att konsumera när du är femtio.
Jag är relativt pessimistisk, det finns nämligen ett begrepp som heter Tragedy of the commons som du kanske hört talas om. Flera gånger i världshistorien har enskilda populationer lyckats utrota sig själva genom misshushållning med begränsade resurser. Skillnaden mellan nu och tidigare är att vi för första gången har chansen att fucka upp på en episk skala.
Ett bra exempel är fiskbestånden i världshaven. Varje enskild fiskare anser sig tjäna mer på att ta upp den sista fisken, snarare än att riskera att någon annan konkurrerande fiskare gör det. I slutändan leder det till att ingen kan livnära sig på fiske och den stadiga proteinkälla som världshaven hade kunnat vara om de exploaterats på ett hållbart sätt går förlorade. Men konsekvenserna av de egna handlingarna är för abstrakta för att de enskilda aktörerna ska kunna förhålla sig till dessa konsekvenser.
Det som skulle kunna vara vår räddning (den här gången) är att vi har bättre möjligheter nu än någonsin tidigare i historien att överblicka konsekvenserna av våra handlingar, men när man läser bloggar som den här inser jag att det kanske ändå är kört. Varje enskild individ måste nämligen göra sitt till för att hushålla med de gemensamma resurserna, om tillräckligt många skiter i det går det åt helvete för alla.
Men det kanske är bra på det hela taget, det verkar inte vara hälsosamt att det finns en art som är tillräckligt intelligent för att ta död på sig själva och alla andra arter på sin planet, men inte tillräckligt smarta för att fatta att det är dåligt. Om vi lyckas ta oss ut i rymden innan det går åt helvete, skulle det potentiellt kunna vara katastrof för hela galaxen. Bättre ta död på en planet nu, än hela galaxen sedan.
Du tänker ju fel när du säger att vi måste "hushålla med resurserna vi har", då utgår du ifrån att det finns en ändlig mängd resurser, som när de är använda är slut.
Det är den klassiska nymalthusianska fällan.
Tekniken går framåt, och vi kan inte ens föreställa oss hur det kommer att se ut om 30 år. Det är bara att tänka tillbaka på hur det var 1979, och sedan titta på hur framstegen rasar på snabbare och snabbare ju längre fram vi kommer.
Och grejen är att när du säger "om alla tänker som du" utgår du ifrån västvärlden. För i stora delar av världen börjar man precis uppnå våra nivåer. De vill inte veta av nåt "hållbart samhälle". De vill äntligen skörda frukten av sitt arbete att nå ikapp de rikare länderna.
Klart att det KAN gå åt helvete, men utgår man ifrån att det kommer att göra det så kommer det också göra det. Jag föredrar att vara positiv inför framtiden och inte förorsaka en självuppfyllande profetia om vår egen undergång.
Hittade precis http://www.mothugg.se/texts/en-borda-for-jorden/ som förklarar det bättre än vad jag själv klarar av :)
Grillo, det är ingen fälla det är ju ett faktum. Olja och uran är två ändliga resurser som hela vårt samhälle är beroende. Att du hoppas att någon skall hitta på nått bättre i framtiden förändrar inte det faktumet. Vidare är det ett historiskt faktum att alla "civilisationer" som hittills funnits har gått under, många som en konsekvens av klimatförändringar och andra som en konsekvens av att ändliga resurser tagit slut. Det finns många exempel på detta och faktum är att Stephen Shennan ("Genes, Memes and Human History", 2002: 158) drar den generella slutsatsen:
"The archaeological examples we have looked at tend to suggest that it is the short-term values that have privailed over time, because resources have been consistently depleted"
Även jag inser att kineser och afrikaner också skulle vilja bo i fina hus, köra stora bilar och äta jättemycket kött. Det betyder dock inte att någon kommer hitta de resurser som krävs för att de skall kunna göra det, tvärt om betyder det nog snarare att vår "civilisation" kommer gå under ännu snabbare.
Attityden: "vi kör på nu, någon städar nog upp efter oss" tror jag faktiskt aldrig har varit en bra strategi i det långa loppet .
Vi vet att resurserna vi är beroende av är ändliga, vi vet att samhällen i historien gått under på grund av att de varit beroende av ändliga resurser, eller överutnyttjat förnyelsebara resurser så att dessa har kollapsat. Är det inte läge att vara lite oroliga? Är det bättre att chansa på att vi inte blir en evolutionär återvändsgränd?
Det här avsnittet från texten du länkar till är föresten så dum att jag nästan inte finner ord:
"Det finns likväl lärdomar att dra från debatten om befolkningstillväxten. I grund och botten är alla miljöfrågor frågor om hur vi nyttjar knappa resurser. Det gäller världshaven eller regnskogarna på samma sätt som olja eller koppar. Om de är ändliga eller förmerbara, bestäms av samhällssystemet."
I vilken värld har antalet fiskar i världshaven eller regnskogsarealen blivit större pga teknisk utveckling? Antalet fiskar på våra talrikar har naturligtvis blivit större och antalet möbler och hus som byggts av timmer har blivit fler. Torskbestånden och regnskogarna å andra sidan, de har konstant blivit färre...
Vi kan naturligtvis fortsätta att äta mer och mer fisk och hugga ner mer och mer regnskog, ända tills den dag då det är slut. Då är det antalet fiskar i världshaven och antalet träd i regnskogen som kommer bestämma om mänskligheten är ändlig eller förmerbar, inte tvärt om.
Jo, mängden fisk är visst oändlig. Fisk odlas precis som vilken gröda som helst. Huruvida det är etiskt eller inte är en annan fråga.
Trä finns det också massvis av, vem har sagt att vi måste använda regnskog till att bygga hus?
Olja och uran är visst ändliga resurser, men den sistnämnda finns det bra mycket mer av än andra.
Jo, civilisationer har alltid till slut gått under, men här pratar vi om hela mänskligheten, inte en enstaka civilisation.
Dina argument är bara upprepning efter upprepning av Malthus gamla idéer. Det löste sig då, och det kan mycket väl lösa sig nu. Det kan också gå åt helvete. Men utgår vi ifrån att det kommer att gå åt helvete, kommer det också garanterat att göra det.
Vad mänskligheten behöver är positivism och massvis med resurser på forskning.
Negativism leder till en självuppfyllande profetia och det är bara att titta på vilken science fiction-film som helst för att se att dystopin är klart övervägande.
Det här är ju bara okunskap:
"Jo, mängden fisk är visst oändlig. Fisk odlas precis som vilken gröda som helst."
Vet du vad odlad fisk äter? Just det; mera fisk. För varje odlad fisk blir mängden fisk i världshaven mindre än vad den var tidigare. Mycket mindre faktiskt, för varje steg i näringskedjan försvinner 90% av energin. Det skulle faktiskt ha varit betydligt bättre om människor åt vildfångad småfisk, än om de åt odlad rovfisk (som äter vildfångad småfisk).
Att hoppas på att allting löser sig är receptet för undergång, inte att identifiera problemen och sedan göra något åt dem. Att fortsätta att bete sig ansvarslöst är det som kommer sätta oss i skiten, inte att se problemen för vad de faktiskt är: problem.
Välskrivna argument även om jag inte helt håller med.
Bland annat tror jag att om alla med samma levnadsstandard som i Sverige skulle sopsortera skulle det INTE leda till ett fattigare liv men likväl en miljöförbättring. En liten förbättring förvisso men ändock en förbättring och många bäckar små... Det finns sätt att öka levnadsstandarden OCH samtidigt leva miljövänligare så varför inte göra det?
Några fler av mina tankar kring ämnet finns på http://www.bjornlarsson.se/wordpress/2009/04/laslogg-for-en-obekvam-sanning/ där jag skrivit om boken "En obekväm sanning".
MVH
Björn
Skicka en kommentar