Att mena väl

Ibland känns det som om vad man gör så blir det fel. Varför ska det vara så svårt för vissa att inse att man faktiskt har goda avsikter? Alltid ska det dyka upp "din fejkade vänlighet lurar ingen" och liknande. Vem vinner på det? Varför inte utgå ifrån att vänligheten är uppriktig, så länge motsatsen inte bevisats? Är man rädd för att känna sig lurad eller? Vem kan klandra att man litar på någon som försöker hjälpa till? Har ett samhälle som är så fyllt av idioter som försöker utnyttja sina medmänniskor genom att spela snälla gjort oss så extremt misstänksamma att vi aldrig kan tro på någon som bara är snäll? Är det så att vi inte kan lita på någon som är extremt ironisk, sarkastisk och/eller cynisk?

I så fall är vi på allvar på väg emot ett riktigt tråkigt samhälle. Var snäll mot din medmänniska och bli inte misstänksam om den personen är snäll mot dig.

Läs även andra bloggares åsikter om Vänlighet