Hållbar utveckling håller inte

Idag ska jag göra nåt så ovanligt som att skriva om något som har med mina studier att göra.

Hållbar utveckling är en ohållbar utvecklingsstrategi. Oj, jag kan redan höra protesterna. Varför? För att folk inte vill höra talas om hållbarhet. När vi pratar om hållbar utveckling pratar vi om teorier framtagna av västerlänningar som ska appliceras globalt. Bara detta ger i stora delar av världen flashbacks till kolonialismen och "åh stackars negrer vi måste hjälpa er att klara av att bygga upp ett samhälle"-tankar.

Men utöver detta, hur skulle man kunna uppnå ett hållbart samhälle? Vad måste vi offra? Jag är åtminstone inte villig att offra mycket av min lyxkonsumtion. Och då är jag ändå en bortskämd västerlänning som lever i stort överflöd, trots rätt så sparsamma månatliga inkomster.

Säg till en kines som precis fått råd att köpa sin första bil, att h*n måste sälja den för att uppnå ett hållbart samhälle. Du får garanterat en smäll på käften. Du har levt i överflöd hela livet, och den här personen har precis sparat flera årslöner för att kunna ta sig fram lite snabbare och kanske kunna ta en utflykt med familjen då och då.

Så även om viljan och handlingen att leva ett enklare liv skulle finnas i västvärlden, måste vi först övertala de som inte haft möjligheten att leva det goda livet, att genast sluta upp att börja närma sig våra utvecklingsnivåer. Även om alla bilar i Europa stannar idag, kommer detta inte att göra ett vitten när man tittar på trafiken i Kina och Indien tillsammans, och vad som kommer att hända där inom de närmaste tio åren.

Boven i dramat är nymalthusianismen! Vem Thomas Malthus var vet nog de flesta (om inte, kolla länken), och hans idéer är lika döda som han själv. Ändå återkommer de i dagens debatt gång på gång. Varför tror dagens människor att ingenting kommer att utvecklas? Har vi inte lärt oss av historien att framstegen alltid är precis bakom nästa dörr? Om folk kunde sluta oroa sig och börja utbilda sig så blir det kanske DU som kommer på det revolutionerande nya sättet att köra bil eller odla potatis.

Jag är i alla fall övertygad att när jag är 50 (2034) kommer jag att känna samma frihet och obrydsamhet vad gäller bilkörning och konsumtion, som amerikanerna kände sig under bilismens höjdpunkt på 1960-talet. Och då kommer förhoppningsvis denna frihet även gälla stora delar av det vi idag kallar tredje världen.

Tillägg: Hittade precis den här pedagogiska artikeln som förklarar det hela bättre än vad jag klarade av ovan: http://www.mothugg.se/texts/en-borda-for-jorden/

Läs även andra bloggares åsikter om Hållbar utveckling, Ekonomisk geografi

I natt jag drömde

I natt drömde jag om något jag aldrig tidigare drömt om. Och nej, det handlade inte om fred på jorden eller nåt sånt hippieaktigt. Kom ihåg att det här är en dröm så detaljer är kanske inte så viktigt att de överensstämmer med verkligheten... Det är helheten som är det viktiga.

Jag var i Trelleborg (av nån anledning), där jag på nåt sätt skulle hacka mig in i en fildatabas, bara för att se om det funkar. Mycket riktigt gjorde det det, och nöjd med vad jag åstadkommit kopplade jag ner och började gå mot min bil. På vägen ser jag två poliser, som jag min vana trogen inte funderar så mycket över. Jag sa till och med hej till dem.

Genast blir man greppad om armen och de undrar vafan man håller på med. Jag tänker först "vanudå" sen "aaaaah, helvete". Min första reaktion var att neka, jag är trots allt ingen höjdare på teknik. Av någon anledning visar det sig nu också att poliserna är amerikaner. Jag förs till närbelägna Statoil (inte till polisstationen...), och möts av väldigt förvånade och chockade kassamedarbetare. Jag får ringa ett samtal, hem till mamma. "Ehm, jo, jag har lite problem" "Jahaja, vad har du nu gjort? *skratt*" "Alltså, det är rätt så allvarligt..." "Jodå, det har man ju hört förr" "Alltså, jag är anhållen för brott mot upphovsrättslagen och riskerar fängelse" "Oj...".

Efter ett tag kommer jag på att det kanske inte var så himla smart att neka till brott. Så i samråd med samma advokat som piratsnubbarna använde sig av (jag vet inte vem de använde, jag vet bara att det var samma i drömmen) erkänner jag men vi konstaterar samtidigt att inget brott egentligen kan bevisas.

Efter mycket om och men blir det också till slut så här och jag går fri.

Efter några mellanliggande drömmar får jag också veta att det samlats in pengar på internet för att täcka mina rättegångskostnader. Det blev ett överskott på sex guldmynt (valutorna såg ut som valutaikonerna i World of Warcraft...), som jag tänkte skänka till någon sorts förening för fri- och öppenhet. Nu hann jag dock vakna innan jag gjorde det.

Jag brukar inte minnas vad jag drömmer, och än mindre skriva ner mina drömmar, så det här var mest ett intressant experiment om något som säkert fler än jag har drömt i och med den här nya vågen av konstiga lagförslag och liknande. Det är medvetet lite virrigt skrivet, allt för att jag ska få ut så mycket som möjligt i text innan jag glömmer det. Hoppas det ändå var intressant att läsa.

Läs även andra bloggares åsikter om Fildelning, Drömmar, Upphovsrätt, Polis

Malmöfärd

Det är en lustig kurs man går. Delkursens slutseminarium gick ut på att traska runt i ett område i Malmö eller Lund och analysera det. Eftersom en pluggkamrat jobbar på Systembolaget på Värnhem bestämde vi oss förstås för att ta oss dit och prata med uteliggarna... Eftersom min bil är på service gick körpinnen till en annan pluggkompis och en gammal Audi 80 från 1987 med manuell choke (trodde de hade slutat med sånt vid den tiden...).  En skakig och brummig färd senare är man då i Malmö.

Efter att ha planerat frågor och intagit en tidig lunch på Burger King äntrades efter mycket om och men ("Jag pallar inte träffa dem, jag ser dem ju varje dag på jobbet, de kommer börja snacka med mig" etc etc) gick vi slutligen in på Värnan, som är ett ställe där de kan umgås med varandra, kolla på tv, vila, tvätta, låna telefon och dator osv. Några frågor ställdes till föreståndaren Roland och sen var det fotodags. Men det kom vi på först när vi gått ut därifrån...

Vår modige fotograf gick slutligen fram till ett gäng bestående av en skäggklädd jätte och två lite mer normalbyggda män, och tog en bild på dem trots protester. Vi har inte blivit uppsökta än...

"Vi möts 10 i morgon" byttes sen ut till ett sms "[namn censurerat] är asfull. Vi får ses 12 istället" klockan 12 i natt". Yay!

Gårdagens bästa replik var dock "Jobbar du här?" till en välklädd och ej illaluktande kvinna i 35-årsåldern som satt vid ett bord och spelade patiens. Klockrena svaret "Ser det inte ut som det?"

Läs även andra bloggares åsikter om Malmö, Uteliggare, Värnhem

Artiklars öppenhet och fria licenser

Ungefär samtidigt som jag började skriva det här inlägget hittade jag den här nyhetsartikeln, vilket gör att jag för första gången ska skriva ett blogginlägg som berör två ämnen. Egentligen är det väl lite blogghorande av det, men artikeln i SvD berör trots allt mitt favoritämne Wikipedia så det är klart jag måste skriva om det.

Men till att börja med:

På senaste har det uppstått en debatt kring huruvida det är okej att låsa en artikel för att förhindra klotter preventivt. Det är synd att debatten förs på en artikeldiskussion, eftersom det egentligen är en principfråga och inget som rör just personen i fråga.

Det handlar alltså om att man ska kunna göra undantag i "den fria encyklopedin" för att skydda vissa privatpersoner från att få artiklarna om sig drabbade av vandalisering. Detta kan man ju tycka är snällt och vänligt, och det finns ju i ärlighetens namn inte så mycket mer att skriva om personen, så man kan tycka att artikeln lika gärna kan vara låst för redigering.

Men det där är ett tankefel av grövsta slag.

Wikipedia är just den fria encyklopedin. Fria både som i att redigera, sprida vidare och använda. Den dag man börjar inskränka i det här, är det dags att byta slogan. Wikipedia är inte bara "free as in beer", utan "free as in speech". Det är därför av största vikt att det alltid kommer att vara möjligt att redigera alla artiklar, förutom ett fåtal som är tillfälligt låsta för att stoppa pågående redigeringskrig.

Alla artiklar ska alltså alltid vara öppna för redigering från vem som helst. Alla typer av artikellåsningar är av ondo i den fria encyklopedin. Då kan man direkt dra parallellen till nästa ämne: fria licenser.

Wikipedia går som de flesta förmodligen vet vid det här laget under upphovsrättslicensen GFDL. Denna innebär ju att allt material går att sprida vidare även kommersiellt, så länge vissa riktlinjer och regler upprätthålls. Poängen är alltså att upphovsrätten behålles intakt.

Därför skadas faktiskt Wikipedia av kampanjer av pirater och så vidare, i det att det i dessa fall brukar talas om en linje där upphovsrätten är rent av skadlig. Man glömmer helt enkelt bort den skapande parten som inte är kommersiell och som har som avsikt att sprida sitt material fritt. Det här handlar inte bara om Wikipedia, det handlar om hela open source-scenen. Där ingår Linux, OpenOffice, Wikipedia och mycket mer. Det har gått så långt att förespråkare av fria licenser anser att denna typ av upphovsrättstrotsande är ett hot mot den "äkta" fria kunskapen. Jag vill bara säga att jag håller med.

Den äkta fria kunskapen blir bortglömd i en värld där man antingen ska betala för sig eller skita i upphovsrätten. Det hela delas som vanligt upp i två läger, och de vettiga former av upphovsrätt som redan existerar glöms bort i farten.

Läs även andra bloggares åsikter om Wikipedia, Piratpartiet, Upphovsrätt, Fri licens, Linux

Gäsp!

Sånt här gör mig bara så trött. Det är sååå synd om just mig som inte får ha en artikel på Wikipedia. Så synd att jag måste gnälla lite om hur dåligt Wikipedia är på min blogg, och dessutom ragga folk som kan ljuga lite om mig.

Och vi hävdar att det gamla uttrycket "fåfänga" kunde vara kränkande?

Inte nog med detta, Wikipediahatarna (läs: andra privatpersoner och bloggare som fått artiklar om sig själva raderade) kommer och spyr sin egen dåligt underbyggda galla.

Varför ska det vara så hiskeligt svårt att förstå att Wikipedia är ett försök att skriva ett seröst uppslagsverk och inte en lekstuga för folk som "önskar sig en artikel i födelsedagspresent"?

Jag har skrivit på Wikipedia i fem år och förväntar mig varken uppskattning eller artikel, men det måste väl ändå finnas gränser för hur mycket man ska få gnälla innan det blir en ordentlig motreaktion?

Läs även andra bloggares åsikter om Wikipedia, Fåfänga

Dygnsrytm, plugg och kaffe

Jaha, då var det dags igen. Sedan inlägget "hela natten lång" nedan har jag försökt vända tillbaka på dygnet... Men varför? Egentligen är det ganska mysigt att vara uppe på natten och delar av dagen. Enda nackdelen är att det är så förbannat ljust när man ska sova... Men nu börjar det funka ganska bra. Somnade 19 igår och gick upp för en och en halv timme sedan. Har försökt fokusera på en av David Harveys säkerligen jättesmarta texter, men hittills har det mest blivit kringlarvande. Så himla svårt att få ihop ett par sidor om den nyliberala staden ska det väl inte vara.

På tal om plugget har äntligen min gamla kaffebryggare som mina föräldrar hittade gömd i ett skåp kommit till användning. Vi (jag + kursare) kom på att det var dyrt att köpa kaffe för tio kronor varje dag (10 kr om man vill ha riktigt kaffe på närbelägna Gerdahallen, 3 kr om man vill ha sunkkaffe ur billiga maskiner), så vi bestämde oss för att fixa en kaffebryggare. Snäll och generös och allt möjligt som jag är donerade jag min gamla oanvända sådan till institutionens fikarum. Efter en genomkörare av fyra koppar ren vinäger (fråga inte mig, kursardanskens fel) stank det vinäger i hela fikarummet och alla utbytesstudenter undrade vafan vi höll på med (en frågade till och med vad det var för apparat vi hade tagit dit!). Efter några genomkörare av vatten och några till eftersom vattnet fortfarande var gult kunde man till slut inviga den. Och hittills har ingen insjuknat. Bra. Förresten kan jag nämna att när jag tog fram den ur städskåpet låg det i ett säkert två år gammalt kaffefilter med säkert lika gammal kaffesump...

Det här är förresten prokastrination på hög nivå. Tillbaka till arbetet!

Läs även andra bloggares åsikter om Kaffe, Dygnsrytm, David Harvey, Geografi

Orka Spotify

Jag fick en invite till Spotify och såg fram emot att testa det. Jag har innan både varit kritisk och positiv till det. Positiv eftersom det är ett bra sätt att sprida musik på ett modernt och lagligt sätt, negativ eftersom utbudet är så begränsat.

I alla fall, jag startar programmet för att få en egen bild av det hela. Jag startar taggarna heavy metal och heavy rock. Min första tanke är "hur jävla begränsad syn på musik har man inte om man bara kan välja på de här taggarna? Var är taggarna för death metal, black metal, gothic metal, progressive metal osv osv osv". Som metaljunkie är det så klart det jag tittar på, men det är naturligtvis likadant i alla genrer.

Efter att jag kommit över denna besvikelse tittar jag på spellistan som just generats. Kiss, Whitesnake och andra idel 70-talsrock. Orka! Jag gillar inte ens 70-talsrock, och heavy metal är det fantamej inte. Nån enstaka hyfsat modern låt dyker upp, men den var så tråkig att jag inte hade lust att memorera bandet för att kolla om man skulle lyssna på hela albumet.

Jag lyssnar i nån timme och stänger av programmet, startar istället Foobar 2000 och lyssnar på nåt jag själv valt, av min blandade samling av nerladdad och egenrippad musik.

Nästa gång jag startar Spotify, ett par dagar senare, dyker det upp en lista över nya album. Ett par smårockiga skivor, som Takidas Bury the Lies exempelvis. Men vafan gör tönten Katy Perry där?!?! Letar efter nåt sätt att hitta albumrekommendationer som passar min musiksmak. Misslyckas.

Just nu är jag sugen på att avinstallera skiten.

Spotify är en bra idé, men programmet är knappt funktionellt, om man inte har en relativt kommersiell musiksmak. Jag kommer fortsätta använda last.fm:s radio om jag inte nöjer mig med musiken jag har på min hårddisk. Och eftersom jag precis upptäckt Jamendo som innehåller en hel del cc-licensierad musik, ser jag ingen större anledning att använda det så begränsade Spotify.

Inspiration för det här blogginlägget är hur som helst detta blogginlägg, som listar tio negativa punkter med Spotify, varav jag håller med om åtminstone några stycken.

Läs även andra bloggares åsikter om Spotify, Jamendo, Upphovsrätt, Fri licens